Det är tisdag den 13:e augusti (förmidligen nån dag senare när detta kommer ut) och idag drar inomhus träningarna igång officiellt. Vi har under sommaren ägnat oss åt en del fys utomhus men har också klämt in något pass uppe i ladan på regniga söndagar.

Inom ett par veckor så sparkar vi igång träningsmatchandet och även ett DM gruppspel! innan vi åter är i seriespel. Men så undrar kanske många hur läget i laget är för tillfället och hur målsättningen ser ut för kommande säsong? Vi kikar.

Läget i laget:

Om vi börjar med att kolla lite bakåt i backspegeln till förra säsongen hittade vi ju en olycklig arbetsskada som satte vår kapten Erik Wedin ur spel för resten av den säsongen. Den är han frisk från nu, men.. olycksfågel som han är, och en riktigt usel paintballspelare! Så va olyckan åter framme under ett 30 årskalas och det fick hans ena menisk lida för. Det är i nuläget oklart hur länge detta håller Erik ur spel men vi håller tummarna på snabbt tillfrisknande.  

En av våra starkast lysande stjärnor under förra säsongen var David “Space” Andersson som med sin trogne kumpan André Lindgren skopade hem 1:a respektive 3:e platsen i poängligan i Herrar division 2. Anbuden blev många och priserna haglade kring duon. Space var dock fast besluten att fortsätta i Edebäck IBF och skrev ett nytt kontrakt. Och så var det dags för det där förbannade.. MEN:et.. på en helt vanlig gräsplan i Gunnerud under ett träningspass med Edebäck/Uddeholm i Värmlands fotbolls stolta nästa lägsta division var det dags att lägga sordin på den fina stämningen jag skapade här tidigare. David fastnar med foten i gräset och gör en vridning som resulterar i att hans korsband skadas och säsongen 24/25 är över innan den ens har börjat. Ett hårt slag för vår offensiv! Inget ont som inte för något gott med sig dock. David beslutade sig nästan omgående för att följa laget från sidan som assisterande tränare till Alex. Vilket är otroligt glädjande såklart!

Det var dom tråkiga nyheterna de! I övrigt är truppen hel och snart ren från syndernas drycker som inmundigades under sommarvilan.

Inom kort väntas vi dessutom presentera ytterligare två viktiga kuggar i lagbygget.  

Målsättningen för kommande säsong låter tyvärr dröja på sig till nästa inlägg. Håll till godo!

Vi har idag presenterat två nyförvärv inför kommande säsong, Albin Jonasson och Filip Gustafsson, och här nedan följer en kortare intervju med de båda berörda där de fick svara på samma frågor! 

Albin Jonasson

Först och främst, välkommen tillbaka till Edebäck IBF!

• Tack, tack! 

Vi börjar väl med den klassiska frågan. Hur känns det att vara tillbaka i föreningen som du fostrats i?

• Det känns bra! Skönt att komma hem igen och spela i ladan. 

Hur har du utvecklats som spelare under åren i vår samarbetsförening Hagfors IBS, och på innebandygymnasiet där? 

• Jag tycker att jag har växt som spelare både med och utan boll. Känner mig mer trygg i spelet och defensiven och kan ha lite som en ledarroll där.

Vad har du för förväntningar på kommande säsong?

• Mycket spel och jämna matcher hoppas jag. Hoppas vi kan komma in i säsongen med en bra form. Känns som det kommer bli en bra säsong!

Vad anser du själv vara din starkaste egenskap? 

• Mitt spel i defensiven. Hålla markering och ha blicken uppe och se vart med och motspelare finns i försvarsspelet. 

Och till sist, vad är det bästa med att vara tillbaka i Edebäck?

• Få spela i ladan igen! Det verkar vara ett gött gäng. Det är en känsla att komma in i en sån klubb. 

(Albin har förstås också redan en del erfarenhet av det här gänget efter att ha varit utlånad under andra året på gymnasiet och 9 matcher föregående säsong).

Filip Gustafsson

Först och främst, välkommen tillbaka till Edebäck IBF!

• Tackar, tackar!

Vi börjar väl med den klassiska frågan. Hur känns det att vara tillbaka i föreningen som du fostrats i?

• Jo det känns väldigt bra! det ska bli kul att få spela här igen efter åren i gymnasiet med HIBS.

Hur har du utvecklats som spelare under åren i vår samarbetsförening Hagfors IBS, och på innebandygymnasiet där? 

• Jag tycker att jag har växt på alla sätt och vis som spelare och kan ta ett större ansvar och bidra mer både på och utanför planen. 

Vad har du för förväntningar på kommande säsong, och din egen insats? 

• Det blir nog en tuff serie hoppas jag med jämna matcher! Många matcher med derbykaraktär som det kan hetta till i. Kul att spela såna matcher! Jag hoppas på att jag får ett stort förtroende från laget där jag får spela mycket och kunna bidra mycket på alla sätt och vis både på träning och match. 

Vad anser du själv vara din starkaste egenskap? 

• Jag kan spela med mycket energi, vilket kan vara bra för att driva laget framåt. 

Och till sist, vad är det bästa med att vara tillbaka i Edebäck?

• Det är lite speciellt att få spela i moderklubben igen, det ligger något extra i det. Jag har ett stort hjärta för klubben och klubbmärket. 

I fredags kväll inleddes seriespelet i Herrar Division 2, och vi fick den mindre angenäma uppgiften att sätta oss i en buss för att åka hela den långa vägen till Åmål, dock är det väl skönt att ha den resan avklarad. Förväntningarna på matchen var att det skulle bli en smågrinig tillställning som inte skulle bli särskilt välspelad och domarna skulle få en del att göra, så blev det inte, då det endast noterades en enda utvisning och det var inte förens matchens slutskede som det började delas ut lite kängor till varandra, både fysiskt och psykiskt. Matchen inleddes i ett väldigt hetsigt tempo och det renderade i gott om målchanser åt båda håll. Våra första och andra period var inte bra, men vi visar sjukt bra moral och kommer ut i tredje perioden och fullkomligt sköljer över Åmål som inte hänger med när vi petar i en växel till. Det hela slutar med en ganska komfortabel 5-8 vinst till slut, och bussresan hem gick väldigt lätt!

Period 1: 

Som jag var inne på så inleddes matchen i ett ursinnigt tempo från båda håll och det duggade tätt med chanser och hårda, men schyssta, kamper längs sarg och hörn. Drygt fem minuter in i drabbningen kom kvällens första mål, och det var Nicklas Andersson som snappade upp ett felpass och drog iväg ett skott som styrdes via en Åmål back och in i nät, 0-1 och en perfekt start. Ledningen skulle dock bara hålla i fyra minuter då vi bjöd tillbaka och det var inte bara 1-1 i matchen, utan även 1-1 i bjudningar. Sen var det Åmål som tog tag i taktpinnen och resten av perioden spelade vi väldigt förvirrad innebandy och vi hann släppa till både 2 och 3-1 innan vi gick till pausvila och var så klart inte alls nöjda. 

Period 2: 

Trots 10 minuters vila och taktiksnack kom vi ut och såg minst lika förvirrade ut och ska väl bara vara glada att det inte ramlar in ett mål till bakåt. Ju längre vi kommer in i perioden, desto mer börjar vi hitta vårt spel och således kommer också chanserna, men burväktaren i Åmål verkade fullkomligt omutlig för dagen när han stod för den ena sjuka räddningen efter den andra. Till slut fick han dock kapitulera när Jacob Nilsson hittade broder Dennis Nilsson med ett läckert crosspass och Dennis hade bara att raka in bollen i nät. Samme Dennis skulle drygt 4 minuter senare få chansen att återigen skriva in sig i protokollet när han fick chansen att ta vara på en straff, och som han gjorde det, och helt plötsligt var det 3-3 på tavlan och match igen.

Glädjen blev kortvarig dessvärre, då Åmål bara tog minuten på sig att replikera och återigen ta ledningen. Svängigt värre, men vi hänger inte med huvudet för det! för det det skulle än en gång börjas att bjudas på mål och Åmål var först ut när det med en otroligt märklig bakåtpass serverade Mattias Persson som i sin tur la den till Lukas Larsson som hade precis som Dennis tidigare hade, bara att raka in den i tom bur, och hans första mål i Edebäck tröjan, i sin debut, var ett faktum. 4-4 hade varit ett resultat vi hade varit väldigt nöjda med inför tredje perioden, och det såg länge ut som att så skulle bli fallet. Men något som vi har förtvivlat svårt med är att just nöja oss utan vill gärna söka de avgörande passen även i såna här lägen, och det skulle straffa sig och trots en helt okej period fick vi med två sekunder kvar på klockan se oss gå till pausvila med 5-4 underläge. 

Period 3 

Medvetna om att vi hade en betydligt starkare andra period knöt vi nu näven och bestämde oss för att gå ut och göra en ännu starkare tredje period, där vi skulle använda vår fart på ett effektivare sätt. Vi kommer ut och är det betydligt piggare laget från start i tredje och chanserna kommer en efter en och till slut lyckas Jacob Nilsson få Åmål backlinje mer se ut som en rundningsmärke när han dra iväg och blir fri och kan med ett distinkt avslut knäppa in kvitteringen till 5-5.

Nu kom det fram ur oss som det jag tycker är vår starkaste gren som lag, lojalitet och moral. Alla tog det dom hade kvar i sig och krämade ur det, och detta gav det resultat per omgående när Jacob Nilsson var i farten än en gång och lyckas gräva fram bollen till Space som, ja på något sätt med armar och ben full luften lyckas styra in bollen i nät och vi är i ledningen. Ett frustrerat Åmål får inte till ett dugg för tillfället och våra spelvändningar blir allt giftigare och för att sätta stopp för dom fick Åmål ta till otillåtna medel som sedermera renderade i en utvisning och ett utmärkt läge för oss att avgöra matchen! men det bästa läget hade dock Åmål ironiskt nog. Vi fick i alla fall två minuter att gå och strax efter att utvisningen var över var det dags för vår debutant Lukas Larsson att presentera sig igen, med sitt andra mål för kvällen avgjorde han tillställningen och skulle även senare krönas till årets första “matchens lirare”. Det var inte riktigt slut där dock, Jacob Nilsson, som även han hade en fantastisk kväll, skulle spika slutrestultatet 5-8 och gjorde då sitt andra mål och fjärde poäng (!) i matchen. 

Satan vilken skön start på säsongen, längsta bortaresan gjord och samtliga poäng med hem! Nu är det dags för ny träningsvecka och på fredag väntar hemmapremiär i Ladan! Gästande lag denna kväll är Hertzöga som för stunden påstås “storsatsa”? och där hittar vi en hel del bekanta ansikten som Jacob Bååth, Ludvig Ehne, Hannes Bergenfur, som alla har spelat i Edebäck vid något tillfälle. Det är fritt att tolka om det kan betraktas som att storsatsa (humor), hur som helst ska det bli väldigt kul att träffa grabbarna igen och hoppas det nöjer sig med att åka hem tomhänta. 

Har ni inget annat för er så infinn er i Ladan (Ekshärads Sporthall) på Fredag 20:00. Har ni något annat för er? ja ställ in det då! Vi behöver allt stöd vi kan få.

#dansaåvanäck

Ja då var det så dags att åter rikta blickar och fokus mot seriespel, känns nästan lite overkligt va? var ju inte länge sen förra årets säsong avslutades tycker man. Med ett färskt rykande  DM som genrep i benen beger vi oss den långa bussresan ner till Åmål för att spela seriepremiären för säsongen 22/23. Nu ska vi packa ihop försäsongen i en snabb summering och delge lite tankar om morgondagens motståndare. 

Försäsongen:

I sedvanlig ordning stressar vi sällan igång säsongen utan låter det komma lite som det kommer, så var det också i år med en iögonfallande tidig “upptaktsträff” med lite nya spelare som provtränade och senare kritade på. Sen kan vi spola fram bandet en bit till dom riktiga träningarna och vår första träningsmatch där vi ställdes mot Skövde och som ni tidigare kunde läsa gjorde en ganska bra insats med tanke på förutsättningarna.

Helgen som var så spelade vi DM hemma i Ladan där vi stod som värd och fick möta Lysvik i första matchen som håller till i Div. 4 Västra till vardags, en ganska bekväm inledningen kan många tycka? men det va en tidig morgon och ett taggat Lysvik som kom till spel och vi kändes lite mosiga så det bjöds upp till rejäl kamp och vi stod i ett 0-2 underläge ganska länge innan vi till slut fick igång maskineriet och tog över matchen och kunde gå därifrån med en seger, 6-5. Det var dock inte med torra ögon. I match två mötte vi Skoghall, det på förhand tuffaste motståndet för dagen. Det var också här vi gjorde vår bästa match denna dag även om utfallet av det hela blev en svidande förlust med 4-2 efter ett sent avgörande i tom bur och ett helt horribelt domslut som visade sig fälla detta avgörande. Vi var ändå nöjda med vår insats och efter det väntade en lååång paus med mat och vila. Detta skulle dock inte falla så väl ut för oss, det var lite för lång vila och vi blev återigen mosiga och trots att vi fick förstärkning orkade vi helt enkelt inte rå på seriekonkurrenten Skattkärr och det slutade med en tung 0-5 förlust. Därmed var DM färdigspelat för våran del för denna säsong. 

Inget vi gråter över såhär i efterhand dock då vi istället laddar om för det som betyder något, seriespel! 

Vi ska alltså ta en trip ner till Åmål, ett motstånd som vi inte drabbats samma med på ett par säsonger, men vad man kan minnas av de mötena är att det ofta blir heta känslor så väl på plan som från läktarhåll. Ett riktigt grismöte kan man kalla det. Ska bli riktigt kul att hugga tänderna i en sån match per omgående, känns som det kan bli den perfekta starten.

Coach Alex tankar:

• Förväntar mig en ganska tuff och fysisk match, lite små grinigt, som vanligt när man möter Åmål. Känslan är bra med ett par riktigt bra träningsveckor i ryggen. 

Kapten Bobby: 

• Oj, ja de blir en tuff start på säsongen, vet inte så mycket om Åmål. Men det är en lång resa och minns att de är svårspelade på deras hemmaplan. Tror på en jämn match och att det kommer bli viktigt att sätta försvarsspelet. Spetsen i anfallet det har vi! 

#dansaåvanäck

I Söndags var det så dags att hyra två minibussar och ge sig ut på turné igen, denna gången styrde vi skutan mot Kristinehamn, en söndagkväll, 17:30, smickrande. 

Tiden var kanske inget man tjoade högt över, men insatsen var däremot en av de bättre i år, det har för det mesta varit otroligt jämna och hårda bataljer där oftast bara uddamålet delat på oss, som i höstas uppe i Ladan när vi segrade med 6-5. Det skulle dock utspela sig lite annorlunda scener den här gången, och vi gick väl ändå ganska programenligt därifrån med en 4-11 vinst till slut. 

Det mest anmärkningsvärda så här i efterhand är väl att Anderssons “still got it!”, bröderna låg bakom inte mindre än 7 poäng tillsammans denna söndagkväll och kanske de är på väg tillbaka i gammal storform? Ja det va minst sagt en bra dag på jobbet för alla. Även värt att nämna att Emil Åkerlund stod för 2+2 och blev utnämnd till matchens lirare. 

Men mycket av glädjen i det hela kom att försvinna då en otäck situation utspelade sig i slutet av andra perioden då en av våra spelare och en av Kristinehamns krokade ihop vilket resulterade i att Kristinehamns spelare vred sig så illa att han knä hoppade ur led. Sjukvårdskunnig personal från läktaren tog sig snabbt ner på planen och det kallades på en ambulans och efter drygt 45 min anlände ambulansen och sjukvårdarna kunde inleda sitt arbete, och en stund senare kunde spelet återupptas. 

Här kommer nedan kommer en analys och genomgång av matchen.

Första perioden:

När domaren blåste igång drabbningen var det ett hårt pressande Kristinehamn, de låg på stenhårt och jagade oss hektiskt i varje del av banan för att ta vara på minsta misstag, och det var nära till nätrassel vid ett tillfälle men i övrigt behöll vi lugnet bra och arbetade oss in i matchen och började äga mer och mer boll och kunde så småningom etsa oss fast i offensiv zon. Efter drygt 9 minuter så hängde inte Kristinehamn med och ådrog sig en utvisning efter ett slag, och detta skulle vi förvalta väl då vi endast behövde 30 sekunder innan 0-1 var ett faktum. Powerplay som annars har varit en mardröm för oss denna säsong. Målskytt, Emil Åkerlund. 

Vi fortsatte sedan att vara kreativa och rulla boll bra och 0-2 kom av bara farten drygt två minuter senare när André Lindgren transporterade bollen genom banan och avlossade sitt patenterade handledsskott i höjd mellan arm och ben på en chanslös målvakt i Kristinehamn. Samme Lindgren skulle sen utöka ledningen ännu en gång efter en tilltrasslad situation där till slut Niclas Andersson kunde servera Lindgren som bara hade att raka in den, och vi gick till pausvila med en mycket stabil 0-3 ledning.

Andra perioden:

Ja, den hann knappt få sin början innan vi återigen ökade på ledningen, denna gång var det Ludvig Ehne som fick ett fint pass av Robin Jansson och lika fint så snärtade han in 0-4.

Vi hade så här långt knappt begått några misstag överhuvudtaget i matchen, men det räcker med ett läge för att göra mål, och det var precis som Kristinehamn tog vara på när de reducerade till 1-4 efter drygt 5 minuter i andra perioden. Väckarklocka för dom? ja, det kanske de va, men de blev lite för heta och drog istället på sig två utvisningar och vi kunde återta momentum, dock uta att förvalta powerplay spelet i form av nätrassel. 

Nätrasslet skulle dock komma, och vilket sätt det kom! Daniel Pereria gräver till sig bollen nere i ena hörnet och slår ett stenhårt pass in slottet där Jesper Andersson står och bara sätter fram bladet så bollen tar en båge över målvakten och in vid bortre stolpen, om denna akt var meningen eller ej? det låter vi va osagt…. eller, självklart var det meningen!

Bara 15 sekunder senare var det dags igen, Niclas Andersson slet sig fri och kunde nästan skrattretande enkelt bara chippa bollen lite löst över målvaktens ena ben, och så var det 1-6. 

Efter det inträffade skadan som kom att göra att matchen blev uppskjuten i drygt en timme, hemskt händelse, väldigt olyckligt och vi lider så klart med den drabbade Kristinehamns spelaren och hans lagkamrater. Bara att hoppas att det läker väl och att han snart är tillbaka i spel. 

Under denna långa paus vart den en del vankade ute i hallen och väntade i omklädningsrummet, till slog tog vi beslutet att vi är tvungna att värma upp på nytt och man kunde ana en viss oro i Coach Alex ögon, ett sådant här avbrott betyder sällan goda nyheter konstaterade han och så klart förstår man hans oro då vi hade ett grymt flyt och stort momentum i matchen. Alex känsla skulle visa sig vara “on point” som man kan utrycka sig, för Kristinehamn slog in en reducering precis innan pausvila, och där hoppar vi till tredje perioden.

Tredje perioden:

Som kördes igång direkt den andra va slut i och med den långa pausen vi hade innan, och Kristinehamn körde på i samma spår och lyckades bara dryga minuten in i period 3 reducera än en gång till 3-6 och lite nerv började infinna sig, tre mål i innebandy är inte mycket. I 7 minuter kom det att bli ett enormt ställningskrig och det fanns nog ingen som visste åt vilket håll detta skulle ta. Både vi och Kristinehamn bytte målchanser med varandra och det var den ena super räddningen efter den andra, och även virket fick sig någon träff! 

Till slut kunde vi efter ännu en fin upprullning slå in det som nog kändes för de flesta som den berömda spiken i kistan, Emil Åkerlund serveras av Niclas Andersson och Emil kunde enkelt rulla in sin andra boll för kvällen. 

Emil skulle dock inte nöja sig med två mål, utan lade där till två assist på drygt 1 och en halv minut med framspelningar till Tommie och Niclas Andersson innan bröderna sen valde själva att hjälpas åt att göra nästa mål. Nu blev det rörigt kan man tycka, resultatet för närvarande var 3-10 helt plötsligt, men vi skulle dock inte nöja oss där, utan att Pereira skriva in sig i som målskytt i protokollet och vårt sista mål för kvällen var ett faktum. 

Kristinehamn skulle få in ett tröstmål till 4-11 lite senare, men det var av mindre betydelse.

Detta blev rakt igenom en urstark insats av oss som vi så klart är väldigt nöjda med, det var den där pausen som ville ställa till det lite, men vi hittade snabbt ur det och tillbaka till det liret vi hade fram tills skadan på Kristinehamns spelaren. 

Nu väntar som vanligt en ny träningsvecka och på Fredag tar vi emot Hultsberg Björkås hemma i Ladan, äntligen hemmamatch, och vi har en revansch på oss själva att kräva efter den extremt tunga och sura förlusten borta. 

Restriktioner gäller, covid-pass om man är över 18. Ta hand om er och se till att håll er friska så ni har möjlighet att komma och heja fram oss till tredje raka och ytterligare kliv i tabellen.

Väl mött!

#dansaåvanäck